Winga 87

Omvärderingen

Rolf Eliassons Winga 87 står sig än idag som koncept betraktat. En motorseglare med salong i förpiken, owners cabin under styrplatsen och en mindre hytt för barnen akteröver. Den väckte stor uppmärksamhet då den introducerade 1978. De stora innerutrymmena lovprisades liksom styrplattformen med pentry och matplats. När man vek höger efter nedgångstrappan till förpiken/salongen utbrast de flesta med förvåning i rösten: "Oj, titta här. Här finns en hytt till - och en bamsing också". I dag blir man inte lika förvånad. Utrymmena uppskattas visserligen, men inte bygger man en båt så här 1994.

Vi börjar bakifrån, där vi finner en skaplig akterhytt. Trång för två fullvuxna, men för två barn är den perfekt. Ett kölsvin t o m så här långt akterut. En garderob på styrbordsidan framför kojen är ett plus.

Ventilationen är som på de flesta äldre båtar undermålig (med dagens mått mätt, vilket är vad det handlar om i "Omvärderingar"). En liten ventil är allt. Man får öppna nedgångsluckan om det skall bli lite cirkulation på luften. Fönstren är minimala och hytten blir därför onödigt mörk. I dag hade man förmodligen öppnat upp hela aktern så man enkelt kommit ut på en stor badplattform. Det hade ändå gått att få en mindre hytt i aktern.

Nu är det mycket svårt att komma ombord akterifrån, även om där finns en badstege.

Sittbrunnens planering är det inget fel på. Jämfört med segelbåtarnas traditionella sittbrunn i aktern är det bra mycket trevligare att sitta i mitten, högt upp med god överblick. Det är lite som mittsittbrunn, som blir allt vanligare på dagens segelbåtar.

På Winga 87 är styrplats och pentry placerat på var sin sida längst fram med matbord och sittplatser bakom. Pentryt är utmärkt. Tillräckligt stort och allt som skall vara där finns där. Dessutom gillar jag att stå ute (under tak dock) och brassa käk, så slipper man tänka på matos.

Förarplatsen är bekväm i sittande ställning. Stora rutor ger fin runt-om sikt, men även om det finns tre torkare måste man emellanåt resa sig och titta ut genom takluckan för att få överblick. Då är det slut på det roliga. Jag är 1,82 men ser inte stäven ens om jag står på tå. Taket skymmer för mycket.Står jag i en avslappnad ställning hamnar ögonen mitt i taket. Jag saknar ett armstöd på höger sida och det vänstra hade gärna fått vara uppfällbart så hade det gått lättare att ta sig i och ur stolen. Ett plus för det stora sjökortsbordet framför ratten. Inga problem med sikten där.

Jag gillar placeringen av sittbrunnen, som sagt, men utrymmena hade kunnat utnyttjas bättre. Några decimeter bredare sittbrunn hade jag gärna tagit på bekostnad av stuvfacken i sidorna.

Nu blir sittbrunnen onödigt smal med en matplats som är i minsta laget. Den rymmer precis fyra, trots att det finns kojplatser för sex. Men är man en standard-familj med två barn räcker det.

Det är intressant att lyfta på durkar och titta bakom stuvfack på de gamla 70-talarna. Winga 87 har motorn långt fram under förarplats och pentry. Bakom motorn, dvs under bordet finns enorma utrymmen. Ett stuvfack där är väl gott och väl, men under det finns massor av outnyttjad plats. Det är inte lätt att göra något åt det som Wingan nu ser ut, men på en modern båt hade man inte tillåtit så stora tomma utrymmen.

Winga 87 var ovanligt bred på sin tid. Idag har båtarna svällt ut både på bredd och höjd och gått förbi Wingan. Den breda fören gjorde att konstruktören Rolf Eliasson kunde flytta fram salongen och helt enkelt strunta i de traditionella förpikskojerna.

En ren motorbåtslösning alltså. Nedgången är bekväm, även för min gamla orörliga tant Karin och sofforna passar nog bara tant Karin, som tycker om att sitta som en pinne. För andra är de obekväma med sitt alltför raka ryggstöd. Trots att man sitter med ändan intryckt så långt det går har man bordet intryckt i magen. Det liknar mer en tågkupé än en båtsalong. För smalt helt enkelt. Det är onödigt eftersom det finns så stora utrymmen bakom soffryggstöden. Främre delen av förpiken har utnyttjats smart till garderober och lådor.

Direkt babord efter nedgången hittar jag toaletten.

Ett stort utrymme med dusch, dock icke ståhöjd. Jag öppnar en skåpdörr i aktre delen längs skrovsidan och blickar in i ett tomt intet.

Här syns tydligt hur mycket utrymme som finns ut till skrovsidan som kunde tagits till vara bättre.

Mitt emot toaletten har vi den omtalade "owners cabin". Den står sig än idag. En stor dubbelkoj, bekväm att både ligga och sitta i och en rejäl garderob, det är vad som behövs. Finessen är förbindelsen ända bort till akterhytten.

En skjutdörr öppnar oanade möjligheter Jag kan tänka mig hur ungarna gillar att krypa omkring mellan hytterna.

Det mesta av inredningen är i trä. Inoljat. Det ger ett mörkt intryck, speciellt efter några år, och inte blir det bättre av de små fönstren och det mörka dyntyget. Tyvärr alltför vanligt på gamla båtar. Nu är detta tack och lov inte så svårt att åtgärda. Nya fräscha dynor gör underverk på en gammal dam.

Man har inte så stora förväntningar på en motorseglares seglingsegenskaper. Kanske är det därför positivt överraskad. På allt utom ren kryss duger de gott. På kryss märks den höga överbyggnaden (=hög tyngdpunkt) och den grunda kölen alltför väl. Då går det segt, med stor avdrift.

Rolf Eliasson berättar att man byggde en båt med Winga 87:ans skrov, men satte på en djupare blyköl, gjorde aktern negativ, satte på lite mer segel och struntade i den höga överbyggnaden. Båten gick som tåget och placerade sig högt upp i prislistan på Tjörn Runt.

"Det är alltså inget fel på skrovformerna, men ska man få ut bra prestanda måste resten hänga med, dvs segel, överbyggnad, köl", menar Rolf.

Nu seglar hon ändå inte så pjåkigt. LYS talet 1,0 är mycket bra för en motorseglare.

Rolf berättar om den första testsglatsen, där Wingan förvånade den samlade båtpressen. Vinden var lätt, isen hade just gått upp. Det var i slutet av februari.

Motstånd: En Ohlson 29 (bra ½-tonare). På öppna bogar hade Ohlson 29:an inte en chans, vilket var mycket förvånande. På kryss hängde dock Wingan inte med. Winga 87 har mastheadrigg med enkla spridare och självslående fock.

Sammanfattning. Trevlig sittbrunn, som dock kunde utnyttjas bättre. En förpik som är för trång som salong. Huvudkabinen med mersmak. Hoptryckt akterparti. Hyfsade seglingsegenskaper för att vara motorseglare.